Linneajosefine

Jag hatar att vara en sån människa som känner allting i magen. Varenda känsla jag upplever känner jag i magen. Är jag glad är den alldeles bubblig och full av glada små fjärilar. 
Är jag nervös så är den ännu mer full av djärilar som flyger jättesnabbt.
Är jag orolig så värker den så att jag inte kan äta.

Är jag ledsen hugger det som knivstick i min stackars mage.

Är jag arg så är den alldeles spänd.

Är jag däremot lycklig så är jag så lycklig att jag inte känner av den. Då gör det inget om den bubblar.

 

Jag hatar att vara en sån människa som är så känslig. Varje motgång kan trycka ner mig.

Är jag glad så är jag glad.

Är jag nervös så är jag alldeles stimmig.

Är jag orolig så gråter jag.

Är jag ledsen så gråter jag ännu mer.

Är jag arg så gråter jag av ilska.

Är jag lycklig så gråter jag små lyckotårar.

Ser jag en film, till exempel disney, så gråter jag floder. Speciellt till Toy Story 3 eller skönheten och odjuret.

 

Ja det hjälper nog att skriva. Jag måste tänka på annat, annars tänker jag bara på allt. Allt som får mig ur balans. Allt får mig ur balans. Fast jag är jag, jag mår bra. Även om allt blir lite svårare när jag är ensam. Helst vill jag vara omgiven av människor hela tiden. Av mina finaste finaste vänner som jag älskar. Jag vill vara med de jag älskar hela tiden, Mår de bra så mår jag bra. Är jag inte med dem vet jag inte om de mår bram därför mår inte jag heller bra då.

 

Jag måste sluta tänka. Jag bara måste sluta tänka och låta mitt hjärta leda mig.

Göra vad det säger åt mig. Koppla bort hjärnan. Fast det är inte så lätt när man går naturvetenskap. Kanske skulle jag valt något mindre logiskt? Typ estet? Fast nej, eller jo? Nu glömde jag lyssna på mitt hjärta igen.

Den här veckan ska bli en lyssna-på-mitt-hjärta-vecka.

 

Nu vill jag gå ner och dricka te, fast jag kan inte sluta skriva. Jag är rädd att falla tillbaka i tankarna.

Jag ska rymma lite från mig själv nu. Eller inte från mig själv, utan från mina tankar.

Kan inte alla människor bara rymma från sina tankar och låta hjärtat leda dem? Det vore nog min allraallra högsta önskan i hela världen. Ser du stjärnan i det blå, allt du önskar kan du få. Det är sant. Om man följer sitt hjärta.