It all comes down to...
Jag lever på övertid i denna stad. Lika mycket som jag älskar den, hatar jag den. Det är dags nu, att fly iväg ett tag eller för alltid. För vart man hamnar i denna värld vet man inte. Eller det gör man kanske, men inte jag. Det ska bli så skönt att slippa gå runt på samma gator varje dag, snubbla på samma trottoarkanter om igen. Ska bara tänka på mitt eget lilla hjärta, rätta mig efter det bara jag vill och jaga mina egna drömmar på riktigt. Och ingen kan säga att jag är för liten, för ung, för dum. Ingen kan få mig att känna mig otillräcklig. Bara jag vet varje dag hur mycket jag kämpar för att räcka till. För det gör jag verkligen. Och räcker inte det så får det va. För jag tänker aldrig mer bli någon annan för att kunna vara mig själv.