A day with my ghosts
De har varit med mig i huvudet hela dagen. De gör mig virrig och stirrig, trött och ledsen. Allt blir cirka hundra gånger jobbigare. Små enkla vardagssaker blir till problem och allt är utom kontroll. Jag är där, men ändå inte närvarande. Efter jobbet sprang jag en mil, det hjälpte för stunden. Så gick till gymet efteråt. Fick komplimanger men kunde inte ta in dem för jag är nog den mest självkritiska person som vandrar på denna jord. Men just för stunden är jag vän med spökena så ser fram emot några timmars god sömn i min gosesäng. Puss.
Tre dagar kvar som tonåring.