Sömnparalys
Just nu.
I morse upplevde jag en sömnparalys. Var helt övertygad om att någon fanns i rummet och stirrade på mig och hur mycket jag än försökte resa mig upp så kunde jag inte. Kroppen var helt förlamad. Obehagligt och fascinerande på samma gång. Kände först rädsla men så fort jag återvann kontroll över kroppen förstod jag att det var en sömnparalys. Har hänt mig några gånger innan, men det var längesen nu. Tycker sömn och drömmar osv är spännande. Vill gärna lära mig mer om det. Jag är ju en googlare. Googlar precis allt. För jag är så nyfiken, går jag runt och funderar på något så bara måste jag googla det. Jobbigt på ett sätt, men mest bra. För jag har lärt mig så himla mycket. Måste säga att jag är allmänbildad och kan en massa om många olika saker. Det är ju kul. Anyhow, nu tappade jag helt syftet med detta inlägg. Ville egentligen bara gnälla av mig över mitt mående för tillfället....
Jag är en trött människa. Mer än trött faktiskt. Har sovit ca 7 timmar sammanlagt de senaste tre dygnen. Det märks. Har inte alls mått bra idag. Jag förstår varför. Det gör jag absolut. Men jag har någonstans fått för mig att jag är någon slags superhjälte som självklart ska prestera som vanligt även med denna enorma trötthet i kroppen. Så förutom att vara helt slut har jag gått runt och känt mig totalt misslyckad också. Jag gör det aldrig lätt för mig själv. Inte nog med detta bestämde sig min hud att ge mig ett antal allergiska reaktioner i ansiktet, på benen och armarna. Kanske kan vara på grund av sömnbristen. Eller den engelska hösten. Vad vet jag. I alla fall, nu känns det ganska bra ändå. Ligger i sängen redo att sova och ansiktet har fått ett ordentligt lager med dyr anisktskräm (som nu är slut buhuuu). Känner mig lättad över att slippa ställa klockan på 05.00 imorgon. Att kunna sova hur länge som helst är lyx nuförtiden. Dock blir det aldrig längre än till åtta-halv nio. What a waste of sovmorgon kan en tycka. Men sådan är jag.
