Linneajosefine

Hello bloggis. Idag har varit en ganska spännande dag. Jobbet bestod av att åka taxi från kontor till fancy hotell 1 för att checka ut viktig person vidare till fancy hotell 2 och checka in viktig person och sen tillbaka till kontoret. Alltså tänkte när jag satt fast i traffic congestion precis utanför 10 Downing Street i typiskt Londonregn att jag borde egentligen skratta mig lycklig! Jag bor i mina drömmars stad med en väldigt bra jobbsituation och har världens bästa kille i mitt liv. Jag är så tacksam över detta och undrar vad jag gjort för att förtjäna detta men saken är den att jag har ju faktiskt jobbat för detta. Jag har själv tagit mig dit jag är i dag och visst att jag haft flyt med vissa grejer men samtidigt har jag också fått kämpa genom motgångar. Mitt löfte till mig själv är att vara stolt över mig själv. Det är dock svårt. Jag är en person som aldrig nöjer mig, jag vill alltid ha lite mer och vara lite bättre. Det är på gott och ont dock. Det gör mig driven och produktiv men det kan också göra mig otroligt stressad och ge så mycket ångest. Det handlar nog om en balans, att alltid sträva framåt och samtidigt vara stolt över sina prestationer. Detta är något jag måste jobba med!

 

Efter jobbet tog jag till bussen till vanliga pluggcaféet i Fulham som för övrigt ligger precis vid Stamford Bridge. Så på vägen hem fick jag, min tunga väska och sainsburyspåsarna kriga oss hem i regnet bland en massa skrikande chelseafans. Kom hem och slängde ihop en laxpasta, alltså var så hungrig så bokstavligt talat slängde ihop den. Det var KAOS i köket efteråt. Men gott blev det. Eller tror det var gott i alla fall. Hann liksom inte tänka pga vrålhungrig och kastade i mig maten. Det var inte bara i köket det var kaos, det värsta kaoset befann sig i mitt huvud av orsaken pedagogik A. Idag har jag i alla fall lyckats skriva klart den första delen av min hemtenta, dock har jag ingen aning om det jag skrivit är bra eller inte. Det är verkligen jättesvårt, har ju inte pluggat på universitetsnivå innan så har inget att jämföra med. På ett sätt känns det skönt att jag har gjort klart del 1 i alla fall för jag har verkligen gjort mitt bästa och nu får vi se hur långt det räcker. Jag ska kämpa emot min prestationsångest nu för den gör bara allt hundra gånger svårare. Istället ska jag se denna första hemtenta som en lärdom och går det inte hela vägen denna gången så kommer det fler chanser. 

 

Så mycket babbel det blev här nu, det var inte meningen! Nu ska jag sova, puss på näsan hihi.